Utveckling & Träning

 

Från valp till unghund
Ett grundläggande element för hunden är trygghet vilket är detsamma som oss människor. Hunden skall ha sin egen plats där den kan dra sig tillbaka och få vara ifred. Därmed är 1:a budordet att ställa förhållandena till rätta så att valpen finner sin trygghet och den tillit som den behöver. Hunden är ett flockdjur där rangordningen är ett nödvändigt element, och där det bara kan finnas en ledare. Av hänsyn till rangordningen bör det bara vara en dressör (läs - en ledare). Den övriga familjen kan med fördel ha ett mer avslappnat förhållande till dressyren. Flera ledare förvilar bara hunden och kan göra att hunden känner sig osäker, kuvad och inte visar initiativ och självständighet. Under jakt och på jaktprov är det ett krav att hunden arbetar självständigt. Grunden för att lyckas och att få den kamrat och jakthund som man önskar ligger i dens gener, miljö, dressyr och den uppfostran som man kan tillföra hunden.

 

När valpen har kommit hem och blivit hemmastad, vid ca 8 veckor, startar den första delen av uppfostran, som först och främst består i att få den rumsren. Hunden är egentligen en renligt djur och trivs inte i sin egen avföring men det är dressörens (ledarens) ansvar att lära hunden att inte göra sina behov inomhus. När valpen har ätit eller sovit bör den tas till det ställe där den får lov att göra sina behov. Om man kan vara konsekvent med detta kommer man snart att märka att valpen säger till när den vill göra sina behov. I praktiken innebär detta att man är i god förd med uppfostran som efter en tag övergår till lätt dressyr.

I likhet med valpens första levnadstid där den blir tillrättavisad av tiken, för oss kanske på ett något brutalt vis, skall vi inte vara rädda för att säga ifrån. Inte med slag eller sparkar, utan genom att ta den i nackskinnet och ruska den på ett bestämt men skonsamt vis. Detta är det språk som valpen förstår och respekterar, men kom ihåg - visa auktoritet, inte brutalitet. Det ideala är när valpen betraktar dig som tikens förlängda arm, eller när en elev betraktar en duktig och respekterad lärare. Ingen hund är den andra lik, och det är därför av vital betydelse att lära känna hundens egenskaper så att den fortsatta dressyren kan anpassas till individen.

 

 

Kraven på unghunden ökas succesivt med ålder och framsteg. Någon gång kanske du måste ta ett steg tillbaka och börja om. Kom ihåg - Ditt ord - Hundens lag. Har du sagt - Nej ! - menar du NEJ !. Konsekvens är ett nyckelord i all dressyr. Du bör undvika att upprepa en order. Upprepning av order kan lätt bli en vana som förvirrar och gör hunden osäker. Du bör därför undvika att ställa krav som du inte tror/kan bli utförda. Unghunden skall alltid veta vad som förväntas av den när en order ges.

 

Ledarskap innebär inte bara krav och träning utan också ömsesidig respekt. Skall vi uppnå ett gott ledarskap måste vi också ge hunden frihet, coh en del av samvaron med hunden bör vara präglat av lek och annan postiv aktivitet. De allra flesta jakthundar är också familjehundar och följaktligen måste de också få möjlighet till kontinuerlig samvaro med den övriga familjen.

 

Jaktträning av unghund.
Innan hunden tas med till fjället bör kommandon som "Sitt", "Ligg" vara väl inövat. Vidare bör inkallning kunna genomföras både verbalt och med pipa samt handtecken.

* Hunden måste veta vad du kräver innan du kräver det.

* Korrigera när hunden är på väg att göra fel - inte efter att felet är gjort.

* Beröm hunden när den gör rätt - men överdriv inte.

* Öka kraven succesivt.

* Uppträdd lugnt och bestämt.

Detta är grunden för all träning av hund, såväl hemma som på fjället.

 

Vi förutsätter nu att unghunden har fått den nödvändiga hemmadressyren, och vidare att den under uppväxten från valp till unghund, har fått anledning till att lära känna förhållandena ute i naturen. Hundens luktsinne är ett mysterium för oss människor. Den kan lukta sig fram till de mest otroliga saker, på fjället och i de mest trafikerade städer. Följaktligen måste den få möjlighet att lära känna naturen med dess olika lukter innan vi kan förvanta oss att unghunden skall prestera ett jaktligt godt sök eller ta stånd och bringa fågel för skott.

 

Sök
Under träning på fjäll eller lågland skall du kräva full uppmärksamhet av unghunden. Det är en fördel att använda så korta och precisa kommando ord som möjligt. Kommando ord som "Ja" och "Nej" är korta och lätta att förstå och kan med fördel användas. När hunden är fri att söka ut, ska du röra dig i den riktningen du önskar att hunden skall söka, låt inte hunden bestämma riktning. De första gångerna kan du med fördel släppa hunden mot vinden. Den kan då lättare fånga upp vinden, orientera sig och använda sig av hundens viktigaste verktyg "vinden". Rör dig gärna på höjder så att du har översikt över de situationer som kan uppstå, och korrigera när det är nödvändigt. Går hunden allt för stort och blir borta i perioder, bör den vändas, eventuellt kallas in med hjälp av rösten eller pipa. Sätt den och starta på nytt. Låt inte hunden söka för länge. Har den inte hittat fågel inom 20 minuter så bör den kopplas och gå bakom i 10 minuter för att så få söka ut i 20 minuter igen. Denna ritual används så länge unghunden er under träning och inför varje släpp. De flesta unghundar visar i början inte något målmedvetet och konstuktivt sök. Ofta springer de upp fågeln utan att markera och sedan springer de efter. Gör inte något stort nummer av detta de första gångerna. När den kommer tillbaka på legan (som de allra flesta gör) bör den sättas på platsen, medans du lugnar ner den genom vänliga ord och smekningar. Ge den sedan nytt besked om att söka ut. Om din unghund är en av dem med stark vilja bör du genomföra en del dressyr övningar med hunden innan du släpper den på nytt. Allt eftersom låter du hunden få gå i både med och sidovind. Det är inte praktiskt möjligt att gå med endast vinden i ryggen, så hunden måste lära sig att jobba i alla vindriktningar. Mycket av detta är medfödda egenskaper och kvaliten på söket vill variera från unghund till unghund, men som allt annat kommer kvaliten att utvecklas med tid och erfarenhet. De flesta unghundar tycker om att "improvisera" dvs. skifta riktning allt efter topografin och övriga förhållanden. Så länge kontakten mellan hund och förare är tillräcklig er det ingen ide att lägga sig i hundens söksupplägg, den vet som regel bäst själv. De är väldigt lite du kan tillföra hunden vad söket beträffar.

 

 

Stånd

Vi kan inte lära en fågelhund att ta fast stånd. Vi kan nog hjälpa den ett stycke på väg, men detta en medfödd egenskap som nedärvts i generationer. De allra flesta kommer att ta stånd när anledning finns och de kommit långt nog i utvecklingen. Detta varierar i tid från unghund till unghund. Bortsett från att korrigera, stötta och lugna unghunden i vanskliga situationer, är det begränsat vad vi kan lära en fågelhund vad gäller jakt. Hunden jagar på instinkt, en instinkt som som är utvecklad genom många led, men som känt, skall det bli fågel i säcken, måste man var två, dvs. en jägare. I de allra flesta fallen kommer stånden som en spontan reaktion, men dröjer detta så kan det löna sig att föra upp unghunden bakom och till sidan av en gammal och erfaren hund som står i stånd. Låt den bli stående en stund innan ni lugnt och sannsat, ilag med den äldre hunden går fram och reser fågeln. Detta kan med fördel upprepas ett antal gånger och i de allra flesta fall kommer unghunden att ta självständigt stånd när förhållandena är de rätta. När unghunden tar stånd för första gången, skall du lugnt gå upp bakom hunden, lugna ned den med vänliga och berömmande ord. Gärna också en klapp, innan du klart och bestämt säger "JA". Är unghunden riktigt dresserad, dvs. på ett humant och känsligt sätt och känner sig trygg, kommer den i att i de allra flesta situationer att resa fågeln. Vi önskar en djärv och villig resning, men hunden skall också kunna stoppas när fågeln lyfter. Detta kan vara en prövning både för jägaren och hunden, och är närmast att beta som examen. Om det går galet de första gångerna, misströsta inte, var tålmodig och dressera vidare som kommer det att med tiden falla på plats. En lina som fästs på unghunden kan vara ett bra sätt att lära den lugn i uppflog på. Detta gör det enklare att kontrollera unghunden när den går fram för att resa fågeln. Linan bör helst vara av typ tvättlina, så att den inte fastnar i buskar och liknande. Det strider mot hundens natur att stoppa når fågeln tar till vingarna, så förvänta dig inte för mycket de första gångerna. Man skall också veta att det i unghundsklass på jaktprov är tillåtet med en viss oro i uppflog.

 

Sekundering

Hos de flesta Engelska settrar är sekundering en medfödd egenskap och en mkt god egenskap, som skall kunna krävas av en vuxen hund (2år). Oftast kommer sekunderingen spontant vid syn av en annan hund som står fast. Det är dock 2 saker som måste till för att en hund skall sekundera.

 

1: En annan hund måste ha stånd.

2: Hunden måste se hunden som har stånd och uppfatta det som stånd.

 

Varför detta poängteras är att topografin på terrängen kan vara av sådan karaktär att situationen kan vara svår att bedömma. Inte minst från hundens synvinkel. Tänk på att hunden ser den stående hunden från en helt annan höjd eller vinkel än vad du gör. Detta gör att situationer kan uppfattas på olika sätt, och det kan vara svårt för den ena hunden att uppfatta att den andra hunden tagit stånd. Den kan också jobba på en löpa/spår och därför inte uppfatta den stående hunden förrän den är väldigt nära. Därav bör man vara försiktig innan man uttalar sig om den icke stående hunden borde sekunderat eller inte. Men den skall inte gå förbi en stående hund. I likhet med det stöd och hjälp du har givit unghunden under utvecklingen till att den tog fast stånd, kan du nu också bidra till att påskynda utvecklingen av sekundering. Du kan också träna in detta. Om inte hunden sekunderar spontant, kallar du den till ro på lagomt avstånd från den stående hunden. Du kan också gärna koppla unghunden och föra den i lina upp mot den stående hunden. Låt den bli stående tills siyuationen är avklarad och hela tiden berömmer du och klappar om unghunden. Detta upprepas så fort tillfälle ges, och så småningom kommer unghunden att sekundera spontant, men var tålmodig. Det finns individer som aldrig lär sig sekundera, och dessa måste man då ha så bra dressyr på så att man kan stoppa dem innan de ödelägger situationer för stående hundar.

 

Apportering

En jakthund skall kunna apportera. Att hålla på med jakt utan att hunden ej kan apportera är jakt-etiskt ej försvarbart. Hunden ska på order kunna söka apport. dvs. den ska söka upp påskjutet vilt och leverara det snabbt och skonsamt till jägaren. Man skiljer gärna mellan tvångsapport och lustapport. Lustapport är när hunden rent spontant letar upp viltet og apporterar. Det motsatta är när hunden inte av lust utan av tvång apporterar. De allra flesta hundar är av naturen lust apportörer och det bör man bygga vidare på. Apporteringen startas gärna medans hunden ännu är valp, men då som lek. Som de flesta levande varelser, är också hunden som mest mottaglig som valp och unghund. Använd gärna en fågelvinge, så att den får ett naturligt förhållande till fågel. Håll valpen still, medans du kastar objektet en bit från dig. fter ett tag släpper du valpen och uppmanar den till apportera. Gör gärna detta i stängt rum, så att du om det behövs har möjlighet att korrigera. Gör du detta på rätt sätt kommer du att bli överraskad vad snabbt, den med glädje tillmötesgår din önskan. Du kan med fördel byta objekt, både i storlek, form och vikt. Kraven ökas i takt med att valpen och sedan unghunden utvecklas, och det som tidigare var en lek blir nu ett krav, men som den fortsatt utför med stor glädje. Avsätter du någon minut om dagen, till apport-träning och följer spel-reglerna. dvs. inte tappar humöret, är konsekvent, och stoppar i tid, så kommer du att ha en säker apportör innan hunden fyllt ett år. Det kan bli en annan upplevelse för hunden när det så är dags för hunden att apportera nyskjuten fågel. Har man då under träningen varierat objekten, och ibland använt sig av kall fågel, går detta som regel snart bra. Under apport träning läggs också in en hel del övningar som bidrar till den övriga dressyren. Det är därför väldigt bra att träna apport. Du kommer under en jaktsäsong att få med dig klart mer fågel hem, om hunden kan apportera. Har hunden lärt sig tvångs-apportera, är det den bästa garantin för att den apportera när du kräver det, under alla förhållanden. Kom ihåg att hålla apporten vid liv - träna då och då - under hela hundens liv.